bilbo

Igår på förmiddan så bar det iväg till skogen för lite rapportande, det var dessutom dax för första förlängningen.
Lars och Yavanna går ut på B-stationen, ropar upp mig på radion och talar om att Y verkar markera för något sällskap i skogen.
Skickar ner henne till mig på A utan problem. Lars går ut ca. 70 meter där han har bra sikt ner till B, vad ser han då? Jo en älgko med en kalv traskar över stigen precis vid B-stationen!!
Ja, ja det är ju sånt vi råkar ut för hela tiden i skogarna här, men att dom skulle gå över precis vid B-stationen och när det är Ys första förlängning var ju ett opassande tillfälle.
Jag skickar upp Y och när hon kommer till B så ser Lars henne sakta in och spana mot sitt uppbindningsträd, Lars tjoar och det är full fart på fäffurbena igen, inget stopp alltså.
Vi bestämmer att Y får gå ned till mig igen och sen avslutar vi där, dels är det mycket uppför och att ha sällskap av älgar är tillräckligt för lilla damens hjärna idag.
Lars skickar och Y pinnar iväg men får stopp vid B-stationen, säger till mig via radion om att ropa, när jag ropar så kommer hon i full fart. Det kan vara så att när hon sprang sista skicket så låg vinden så att hon fick älgarna rakt i snoken s.a.s.
Vi ska köra samma sträcka idag för att se så att Y inte tyckte det hela var jobbigt.

Vi har ju försökt göda lilla damen, utan större framgång tycker vi. Vi mutat med Klass våtfoder men hon äter inte alltid upp iallafall. I går var vi och vägde henne iallafall, hon vägde 25 kg strax före Marma och se igår vägde hon nästan 28 kg. Men hon måste ha vuxit en del hela hon s.a.s för speciellt mycket rundare tycker inte vi att hon blivit, möjligen så sticker inte höftbenen upp lika mycket. Man blir ju liksom lite hemmablind och ser inte förändringarna själv.
Nu drar vi till skogs igen// Maggan
 

Japp då är det sista dagen på första semesterveckan, tre veckor kvar. Tiden springer bara iväg, jag får nästan ångest innan jag gått på semester för att jag vet att dessa veckor går så fort. Men så får jag ju ångest över både det ena och det andra så det är ju inte så allvarlig ångest.
Vad har vi gjort första veckan då. Jo vi har städat, städat, tvättat och städat och tvättat lite mera. Men det var helt enligt min plan, har ju haft dåligt med energi till just det under vintern och våren men nu är man ikapp så att säga. Nu är fönsterna putsade och gardinerna bytta och alla lister och annat rent. Bara Yavanna har löpt klart så ska hundarna badas och sofföverdraget bytas, sen ska jag bara njuta av ledigheten. Skönt med ett rent hus.
Yavanna är nog på sluttampen i löpet, höglöpte i början av veckan och har löpt i 15 dagar nu så i början av nästa vecka borde det vara slut. Hon fäller en hel del päls nu när hon löper så dammsugaren går på högtryck kan man säga. Bilbo har tagit Yavannas löp bra, inget pipande eller dreglande men så har han ju varit kastrerad sedan han var 17 månader. Men lite "sätta på" lekar har dom för sig emellanåt, så dom har inte varit i hundgården den senaste veckan, pinsamt om folk ser vad dom sysslar med. Nä, bättre dom får vara inne så vi kan avstyra deras snuskigheter.

Lars har jour den här veckan så det har ju inte blivit någon rapportträning men lydnad har vi tränat några kvällar iallafall. Yavanna är så lättlärd och duktig så man får nästan ta sig i kragen för att man inte ska gå för fort fram och få bakslag senare. Linförighet eller jag kör mest fritt följ går jättebra, vi kör ganska långa passage nu med vändningar och har även lagt in lite spring och tempoväxlingar, bollbelöning efter olika långa sträckor.
I går for jag till klubben där jag var alldeles solo för att ha tillgång till hindret som jag inte tränat något sedan Marma, några "strömhopp" och sedan lägga ut bollen på andra sidan hindret och det funkar kanon.
Inspirerad av andra så måste jag ju även påbörja ett ställande under gång, och se lilla damen snappar snabbt vad hon ska göra. Vid fjärde repetetionen så riktigt ser man hur hon tänker - Menar du att jag bara ska stanna och stå här, okej, okej, jag står ju still så hit med bolljäveln nu r´å!!! Långt kvar tills momentet sitter men hon fattar snabbt vad saker och ting handlar om.
Jag måste öva mera på vändningar på stället och framförallt ta tag i framförgåendet, först tjatar man om att inte dra i kopplet eller gå långt framför sen så ska man lära in just det, attans knasmoment det där framförgåendet.
Yavanna fick även prova på lite agility igår, A-hindret, långa balansbomen och däcket, inget som skrämmer henne inte, funderade om hon överhuvudtaget fattade att hon var typ över en meter ovanför marken fast hon fick stanna och titta på utsikten.
Nähä, man har lite rentvätt som måste tas om hand

Yavanna löper!!!!
Och jo då, hon gör som matte säger, inte löpa före juli!
Nästa löp ska alltså komma i februari, som matte bestämt, eller???

Vi har varit ute och tränat rapport i söndags och i kväll, samma sträcka båda gångerna. Dessutom har Lars kollat ut en sträcka till på ca. 300 meter som vi tar nästa träning.
I söndags så blev vi tokig på radioapparaterna som vi har, sträckan var ca. 230meter över ett litet krön och radioapparaterna klarade inte det. Rapporten gick finfint iallafall, det var varmt och kvavt, dessutom var det rätt tungsprunget med högt blåbärsris så tre sträckor fick räcka för lilla damen.
I går for Lars till grannbyn, Kälarne på TV & radioaffären och kollade efter nya radioapparater, kom hem med två jaktradio som uttgått ur sortimentet, dom har nog legat i butiken något år. Dessa skulle ha kostat nästan 2000 spänn styck men vi fick dom till det faciala priset av 1700 spänn för båda. Dessutom hade vi ett presentkort där på 1200 kr och får testa apparaterna och lämna tillbaka /byta dom om vi inte blir nöjda.
Testade dom på en kilometers avstånd idag och det funkade, det var ju i och för sig inga berg emellan, men iallafall så behåller vi nog dom.
Rapportandet i dag då? Samma sträcka som i söndags, allt enligt fröken GB;s instruktioner, idag körde vi fyra sträckor eftersom det var betydligt behagligare väder. De tre första gick kanon, men på det fjärde skicket hände något. Yavanna gick ut en 15 meter och sen stopp, hon tittar på mig och ser ut som hon glömt vad hon skulle göra, sen sätter hon fart tillbaka till mig och förbi åt fel håll?!!! Kommer på inkallning och ny start, startar bra på komando men jag ser lite tveksamhet så en snabb uppmaning till Lars via radion om rösthjälp så drar lilla damen iväg. Vet inte riktigt vad det beror på men hon är ju faktiskt bara nybörjare och inte gått fyra skick så många gånger i sitt liv.
Lydnad har vi oxå hunnit med några pass sedan vi kom hem från Marma, jag har plockat fram klickern igen och kan kanske börja komma överens med den, inspirerad av alla klickeranvändare på lägret. Jag har satt en såndär jojo på den som man har till liftkort, då vet jag vart jag har den och kan snabbt släppa den.
Har velat lite mellan godis och kampbelöning i kontakt-position-fot övningarna men igår så såg jag definitivt fördel i kampbelöning i Yavannas uthållighet och koncentration. Vid godisbelöning så tappar hon intresset så fort hon fått belöningen, man får väl blanda lite hit och dit och klura ut när vilken belöning blir bäst. Måste definitivt jobba mera kamp eftersom Yavanna är lite slapp i käften, ett kampskinn i mellanstorlek har inhandlats för detta ändamål.
Det var väl allt för idag// Maggan

I morgon bär det iväg, det har vi väntat på länge nu men äntligen börjar det bli dax. Inga sjukdomar stoppar oss från Demonenlägret. Lägret i sig var ju en bidragande orsak till att vi valde en Demon, hundarna i sig är ju inte fy skam heller. Men vist är det kul när man känner som om man känner en hel bunt av Demonenfolket fast man aldrig träffat dom, ja och GB då såklar, man vet liksom att henne kan man ropa på när man kör fast eller det går åt h-vete med något hundigt och det gott folk är vare sig man har en Demon eller annan lång eller kortnosad varelse.
På tal om Demoner så brukar jag kolla Demonens Frallasida och såg att det kan komma små plattnosar där framåt våren och gud vad jag blir sugen. Fralla kommer absolut bli min nästa hund, en hund att mysa och gosa med i soffan, en hund att göra massa roliga saket med, lära den konster, träna lite agility och lydnad utan att vara så jävla seriös. Jag hade så stora förhoppningar på Bilbo som tärt hårt på mitt självförtroende var det gäller hundträning så min nästa hund ska vara helt kravlös vad det gäller den biten. Men så länge Bilbo är med oss så blir det ingen Fralla, han ska väl förhoppningsvis vara kvar många år än. Yavanna då kanske ni tänker, jo hon tränas så klart för att bli en tävlingshund men jag skiter i om hon hinner bli 5-6 år innan hon kommer upp i klasserna. Jag har kommit fram till att det finns så mycket annat som är viktigt i hunderiet än att snabbt komma upp i dom högre klasserna, som att hunden och föraren hittar en harmoni och har trevligt tillsammans. Hittar man den harmonin kan man bli framgångsrik på tävling oxå, föresten när är man framgångsrik på tävling då. Är det när man plockar cert och tävlar SM eller när man lyckas med uppnå sina egna uppsatta mål? Tänker på min förra boxer Eccosom alltid var jämn på lydnaden, ingen stjärna men inga bottennapp, han var liksom helt förutsägbar poängmässigt, när han sprang en klockren högre rapport  tävling, den enda som han lyckades genomföra utan strul, gjorde ett fint uppletande, vad fan gjorde det att lydnaden blev urusel den dan.

 

men först en kort bloggning.
Hundarna är pigga och glada, Bilbo har varit utan Rimadyl i fem dagar och än så länge (peppar, peppar) har vi inte märkt av något från hans nacke.
Yavanna hon hittar på en del dumheter nuförtiden som att inventera köksbänkarna om hon får tillfälle, en riktig hunnajävel emellanåt alltså :-). Inget löp än så sänge!
Vad värre är så är ju matte och husse inte lika pigga. Jag snitlade lägrespår i söndags och kännde redan efter ett spår att det här går ju inte, jag blev matt och helt slut, jag fick liksom ingen luft. Lunginflamation OH YES, men ingen feber eller så och så har jag fått Doxyferm av doktorn. Jag jobbar på och klarar mig bra så länge jag håller tempot nere.
Lars är det sämre med, 40,4 graders feber igår kväll, han tog sig till doktorn igår med livet som insats och fick PC även han. Nu är det bara hoppas att PCn funkar så han är någorlunda fit till helgen, på måndan när lägret drar igång på allvar så har vi ju käkat PC i en vecka så det borde funka. 
Lars säger att bara han kan köra så åker vi till Marma, jag får ju inte köra vårat bil-husvagnsekipage.
Vi vill ju båda två verkligen till Marma så det vore väl skit om vi inte kom dit för nån jävla sjuka då!!!
Men jag har en plan, vi får sätta Lars i en bekväm stol på A-stationen så går jag en lugn promenad ut på B och C.
Vi har ju med oss vår egen sjuksköterska, nämligen mig själv utrustad med ett rejält apotek :-). 
Hundarnar är i allafall utvilade// Maggan

I slutet av veckan kände jag en slags ångest inför helgen, jag ligger lite efter i pluggandet, sista jobbet som ska in före sommarlovet och så ska jag vara tävlingsledare idag och det är ju kul men helst av allt skulle jag vilja ha en helt ledig helg nu när vädret är så kanonfint.
Jaja, nu är helgen snart slut, inget pluggande har det blivit och nu kl. 10:00 är det samling för appelltävling i spår, varmt kommer det att bli för hundarna, spåren ska gå på äng, vi brukar ha appellspåren i skogen men när jag för några veckor ringde jaktledaren så fick jag mig en utskällning som hette duga, jag fick liksom klä skott för alla hundägare och motionärer som vistas i eller i närheten av skogen nu när det är massa djurungar. Det var nog mitt fel oxå att det finns för lite djur att skjuta prick på under höstarna, SUCK. Jag trodde att man sköt djuren för att dom inte skulle bli för många, men det är bara att inse, dom flesta jägarna är nöjesskjutare.

Igår kväll satt jag och Lars på altanen och njöt av den ljumma kvällen när det brakar till i köket, när jag kommer in i köket så ligger en kastrull på golvet och badar i en stor vattenpöl. Den kastrullen stog nere i diskhon full av vatten men Yavanna ville väl bara se om den innehöll något mera smaskigt så hon lyfte helt enkelt ur den och välte den över hela golvet, hur hon nu lyckades med det. Bilbo var då inte inblandad för han låg hos oss.

Nä nu ska jag iväg och tanka bilen så det inte blir soppatorsk på väg till klubben// Maggan

är alltid inte lätt.
Men efter många tankar och mycket prat här hemma så har vi kommit fram till att inte utreda Bilbos nacke eller hjärta vidare. Det har ju varit ett helt annat läge om det bara varit det ena eller det andra men nu är det ju både tredje och fjärde som ska räknas in.
Bilbo är ju inte dödsdömd på nått vis just nu, han verkar ju må som en prins, har nog ett eller två kilo för mycket på kroppen till och med. Nacken verkar inte besvära honom nu när han går på Rimadyl, får han besvär efter den kuren så får vi försöka med någon smärtstillande som funkar för njurarna i längden.
Framtiden får utvisa hur det blir med allt, självklart kommer vi att behandla symtom som kan behandlas med fortsatt bra livskvalité för Bilbo.
Vi har helt enkelt kommit fram till att det som är viktigast är att Bilbo får vara hund nu, vi vill inte utsätta honom för operationer och behandlingar som begränsar hans livskvalité vare sig för en kortare eller längre tid.
Bilbos liv har varit ganska begränsat sedan i påskas, ingen fri springning i skogen, han har inte fått följa husse på jobbet vilket han gjort varje dag sedan han var 3 månader, nu är det ändring på det, bilbo har fått tillbaka sitt gamla liv.
Blir jag gladare av att veta vilken typ av hjärtfel han har, samt vilka begränsningar det innebär - Nej, det gör jag inte.
Nä, nu får Bilbo vara en lycklig hund så länge han är det, faller han sen ned med hjärtstopp när han rusar runt i skogen med Yavanna så dör han lycklig oxå.
En hund är en hund// Maggan

Den snygge veterinären Johan ringde häromdagen för att ge besked om röntgen och EKG och som vanligt så har man betalat en massa pengar utan att bli nått klokare. Börjar med EKGt då, frekventa vänstersidiga extraslag, blåsljuden är oxå på vänster sida. Men för att klargöra vilket hjärtfel som är bakomliggande så måste det göras ett ultraljud vilket blir i såfall på remiss till Strömsholm. Så då vet jag att det är ett hjärtfel, men inte vad och hur allvarligt.
Röntgen på nacken då! Nacken var inte exakt rak så det gick inte att se om det är ett diskbråck så förslaget från Johan var att åka till Stömsholm och utröna hjärtfelet utifrån det se om det är farligt att söva Bilbo för ny röntgen i Östersund och ev. operation av ett eventuellt diskbråck.
STOPP, STOPP sa jag då! Samtalet fortsätter sedan:
M - då kan ni remittera allt till Strömsholm!
J - men vi kan operera diskbråck här i Östersund?
M - dom har säkert bättre utrustning i Strömsholm, dessutom skulle det behövas ett blodtryck på B och det kan ni inte göra!
J - men våran ortoped är jättebra!
M - men NU gör vi såhär, Bilbo får äta klart sin rimadylkur och får han ont efter den så tar vi nästa steg. Jag måste ju tänka på allt, tänk om han dör ett halvår eller år efter en kostsam och lång rehabiliteringsperiod i njursjukdomen.
J - jo jag förstår din situation, rimadyl är ju dessutom njurtoxiskt i längden. Men du om du väljer att Bilbo ska gå på långtidssmärtlindring så finns andra preparat att prova som inte är njurtoxiskt.
M - tack då hör jag av mig om besvären återkommer efter rimadylkuren
J - Maggan, du ska veta att jag önskar dig lycka till och jag remitterar dig gärna till Strömsholm om du väljer det, vi fixar det oxå om du vill att Bilbo ska gå på smärtlindring så länge det funkar.

Japp så här står vi nu, Bilbo har nyss fyllt fyra år, borde ha sina bästa år framför sig, men, ja vad säger man. Jag vet ju knappt om jag någonsin törs låta han rusa runt i skogen med Yavanna för risken att han han ska få hjärtstopp eller ont i nacken eller nått annat.
Det syns ju inte så mycket av hans sjukdomar, han har bra hull och är fin i pälsen, men helt klart är det en bidragande orsak till hans dåliga kondis och uthållighet. Känns faktiskt hemskt att han fick springa på löpband 3-4 dagar i veckan under flera månader vintern 06-07.
En annan fråga är ju oxå hur långt 40 000 kr i veterinärvård räcker, närmare 5000 kr har jag redan förbrukat den här perioden.
Ja, ja framtiden får väl utvisa vad som händer// Maggan

PS: Ytterligare en tråkig bieffekt av allt det här är att jag totalt tappat sugen att träna Yavanna så hon lär ligga hästlängder efter sina vältränade syskon.

I morgon kväll åker vi sista svängen till husvagnen för säsongen, eventuellt tar vi hem vagnen på söndag. Vädret verkar inte bli lika kanonfint som det varit de senaste dagarna, men skönt att komma hemifrån några dagar.
Jag har hastigt och lustigt bytt arbetsplats, vikarierar för en distriktssköterska den här och nästa vecka, kul, spännande och lite läskigt att prova något nytt.
Bilbo verkar må ganska bra på Rimadyl, väntar fortfarande på att veterinären ska ringa och ge besked om röntgen och EKG!
Träningen med Yavanna vill inte riktigt komma igång, saknar inspiration. Är avis på skåneligan som får ha GB på besök under helgen, hon är en riktig inspirationskälla för mig!
Nä nu väntar sängen, tar på orken med en ny arbetsplats.

Se upp för raketerna och fyrverkerierna, det tänker jag göra// Maggan

Japp då har man åter tillbringat en dag på veterinärkliniken, börjar bli en obehaglig vana nu!
9:20 i morse var jag och B inbokade och för ovanlighetens skull så blev vi hämtade av veterinären efter bara sisådär 10 minuter, det vanliga klämma, känna och lyssna undersökningara började. Nu sa vetten att han tydligt hörde blåsljud på vä. sida av hjärtat så han hämtade en kollega för att hon skulle lyssna och dom skulle diskutera sedering eller inte sedering inför en ev. röntgen. Den här gången var det liksom inga problem att röntga utan sedering, sist ville dom ju inte alls röntga utan sedering.
Iallafall så hörde den andra veterinären både blåsljud OCH extra slag på hjärtat så ordinationen blev EKG till att börja med och utifrån det bestämma sederingens vara eller icke vara.
EKG;t gick lätt och fort att utföra och där syntes extraslagen tydligt men vetten ville att dom skulle skicka det till en veterinär som är mera specialist på EKG för avläsning av allvarlighetsgraden i hjärtproblemet.
Sen blev det röntgen utan sedering vilket gick bra, B gillar ju inte att vara upphissad på borden så han blir lite paralyserad och tycker att det är bäst att inte röra sig alls.
Röntgenbilderna visade inga tydliga tecken på någon skada, diskbråck eller spondylos men enligt vetten så har B en massa utskott som han ville att en ortoped ska bedömma, han är på kliniken ett par ggr/månaden så vi får vänta på svaret på både röntgen och EKG.
Bilbo ska iallafall gå på Rimadyl i 6 veckor.
Vid 12:15 var vi klar och skulle betala och självklart kostade kalaset en rejäl slant, hm, hm mera än jag hade på kontot (lön i morgon) så jag ville göra en direktreglering och ta med förra besöket, vilket inte skulle vara något problem, men det blev det såklart, fax som krånglar, försäkringsbolaget hittar inte förs.nr på dom faxade dokumenten och det blev ett jäkla faxande och ringande så 14:00 var äntligen allt klart och vi kunde återvända hem och lösa ut Rimadyl för närmare 450 spänn.
Här kommer en lista på B;s alla sjukor och åkommor, intresseklubben noterar:
-Krypt. - kastrerad
-Missbildade urinvägar
-Urinläckage
-Återkommande urinvägsinf.
-Fel på njurarna
-Blåsljud på hjärtat
-Extraslag på hjärtat
-Ont i nacken - under utredning
Ja det var väl det hela om jag nu inte lyckats förtränga något vilket inte är otroligt, jag nämnde ju inte hans mentala brister men man kan nog inte funka riktigt bra i skallen heller med den gedigna listan, eller!!!!!
Näpp dax för lite middag, jag har ätit en kaka till lunch idag så nu är jag vrålhungrig// Maggan

med att hålla tummarna.
Bilbo har visat tydliga tecken på att han har ont i nacken nånstans under dagen idag. Så i morgon bär det iväg till veterinärkliniken igen.
Blä, fy och usch jag är så förbenat less på alla sjukor som Bilbo har!!!!!!!!!!
Nä, jag är inte less på Bilbo utan på alla fel och sjukor som följt honom genom hans knappt fyraåriga liv (4år på fredag).
Nu måste dom väl ändå röntga honom imorgon.