bilbo

I morgon kväll åker vi sista svängen till husvagnen för säsongen, eventuellt tar vi hem vagnen på söndag. Vädret verkar inte bli lika kanonfint som det varit de senaste dagarna, men skönt att komma hemifrån några dagar.
Jag har hastigt och lustigt bytt arbetsplats, vikarierar för en distriktssköterska den här och nästa vecka, kul, spännande och lite läskigt att prova något nytt.
Bilbo verkar må ganska bra på Rimadyl, väntar fortfarande på att veterinären ska ringa och ge besked om röntgen och EKG!
Träningen med Yavanna vill inte riktigt komma igång, saknar inspiration. Är avis på skåneligan som får ha GB på besök under helgen, hon är en riktig inspirationskälla för mig!
Nä nu väntar sängen, tar på orken med en ny arbetsplats.

Se upp för raketerna och fyrverkerierna, det tänker jag göra// Maggan

Japp då har man åter tillbringat en dag på veterinärkliniken, börjar bli en obehaglig vana nu!
9:20 i morse var jag och B inbokade och för ovanlighetens skull så blev vi hämtade av veterinären efter bara sisådär 10 minuter, det vanliga klämma, känna och lyssna undersökningara började. Nu sa vetten att han tydligt hörde blåsljud på vä. sida av hjärtat så han hämtade en kollega för att hon skulle lyssna och dom skulle diskutera sedering eller inte sedering inför en ev. röntgen. Den här gången var det liksom inga problem att röntga utan sedering, sist ville dom ju inte alls röntga utan sedering.
Iallafall så hörde den andra veterinären både blåsljud OCH extra slag på hjärtat så ordinationen blev EKG till att börja med och utifrån det bestämma sederingens vara eller icke vara.
EKG;t gick lätt och fort att utföra och där syntes extraslagen tydligt men vetten ville att dom skulle skicka det till en veterinär som är mera specialist på EKG för avläsning av allvarlighetsgraden i hjärtproblemet.
Sen blev det röntgen utan sedering vilket gick bra, B gillar ju inte att vara upphissad på borden så han blir lite paralyserad och tycker att det är bäst att inte röra sig alls.
Röntgenbilderna visade inga tydliga tecken på någon skada, diskbråck eller spondylos men enligt vetten så har B en massa utskott som han ville att en ortoped ska bedömma, han är på kliniken ett par ggr/månaden så vi får vänta på svaret på både röntgen och EKG.
Bilbo ska iallafall gå på Rimadyl i 6 veckor.
Vid 12:15 var vi klar och skulle betala och självklart kostade kalaset en rejäl slant, hm, hm mera än jag hade på kontot (lön i morgon) så jag ville göra en direktreglering och ta med förra besöket, vilket inte skulle vara något problem, men det blev det såklart, fax som krånglar, försäkringsbolaget hittar inte förs.nr på dom faxade dokumenten och det blev ett jäkla faxande och ringande så 14:00 var äntligen allt klart och vi kunde återvända hem och lösa ut Rimadyl för närmare 450 spänn.
Här kommer en lista på B;s alla sjukor och åkommor, intresseklubben noterar:
-Krypt. - kastrerad
-Missbildade urinvägar
-Urinläckage
-Återkommande urinvägsinf.
-Fel på njurarna
-Blåsljud på hjärtat
-Extraslag på hjärtat
-Ont i nacken - under utredning
Ja det var väl det hela om jag nu inte lyckats förtränga något vilket inte är otroligt, jag nämnde ju inte hans mentala brister men man kan nog inte funka riktigt bra i skallen heller med den gedigna listan, eller!!!!!
Näpp dax för lite middag, jag har ätit en kaka till lunch idag så nu är jag vrålhungrig// Maggan

med att hålla tummarna.
Bilbo har visat tydliga tecken på att han har ont i nacken nånstans under dagen idag. Så i morgon bär det iväg till veterinärkliniken igen.
Blä, fy och usch jag är så förbenat less på alla sjukor som Bilbo har!!!!!!!!!!
Nä, jag är inte less på Bilbo utan på alla fel och sjukor som följt honom genom hans knappt fyraåriga liv (4år på fredag).
Nu måste dom väl ändå röntga honom imorgon.

Jaha då var det ett tag sen man skrev nåt då, jag har varit lite allmänt vårdeppig tror jag men nu lyser solen och livsandarna börjar återvända.
En liten rapport om Bilbo då! Natten mot måndagen den 7 april trodde jag nog var B sista natt, vaknade 5-6ggr av att han skrek rakt ut så fort han rörde sig i sin bia-bädd, fick tid på vet-kliniken på måndageftermiddan. Veterinären, en ung och väldigt snygg kille gjorde undersökningen, det första han säger är när han lyssnar på hjärta och lungor är "vet du om han har blåsljud på hjärtat", ja när han var valp hade han det, men ingen har sagt någor sedan och han är lyssnad på många gånger. Suck och stön, han var lite osäker men hörde något misstänkt. Vetten fortsatte med ett neurologiskt status och jag hamnade i fullständigt CHOCK tillstånd. B visade precis alla tecken på att ha en neurolgisk skada. Vetten ville se B gå och springa så vi gick ut på gården, då kunde inte vetten se några tecken och misstanken minskade drastiskt då B formligen nockade vetten som stog på huk så att hans snusdosa for all världens väg. En tanke slog mig och det var att B kanske själv hamnar i chocktillstånd när han är upphissad på undersökningsbordet så jag bad vetten göra om dom neurologiska testerna på golvet och ja visst då fanns dom inte där. När vetten böjde och klämne på nacken så visade B ingen smärta, han höll liksom bara emot, så jag böjde B nacke för att se om smärtreaktionen kom fram då och japp det gjorde den. B ville väl inte visa sig svag för en totalt okänd människa.
Röntgen då, vetten konsulterade sina kollegor och dom var väldigt överens om att röntgen inte var aktuell därför skulle B röntgas så måste han sederas och är det då en traumatisk skada i nacken så kan han bli LAM om han sederas och alla muskler och ligament slappnar av. HJÄLP, CHOCK nummer två.
Men röntga honom osederad då!!! Nähepp det var liksom ingen mening, minsta rörelse och bilderna blir så dåliga.
Såhär i efterhand så skulle jag såklart stått på mig mera och krävt röntgen utan sedering, det är ju jag iallafall som får betala, eller hur!!!
Så vi gick hem med ett recept på Rimadyl och ordination på koppelpromenader i sele och vila, B ska äta Rimadyl i två veckor och sedan vara utan en vecka, sedan återbesök. Enligt vetten så behandlar man som om det är en inflammation först, återkommer smärtorna så får vi gå vidare då!
Så Bilbo har en ganska tråkig tillvaro just nu, inget lösspringande i skogen som han är van, får inte följa husse på jobbet eftersom det där tillbringas en del timmar i en trång bilbur, men som tur är så trivs han ganska bra med en kravlös tillvaro och börjar inte att klättra på väggarna.
B verkar inte ha speciellt ont nu, det är ju andra veckan med Rimadyl så prövningen kommer väl nästa vecka då han ska klara sig utan.
Jag har haft och har många tankar runt Bilbo, hur gör man om det tex är ett diskbråck eller annan skelettskada, ska man kosta på en operation om det går med lång rehabilitering eller ska han få smärtstillande så länge det går och han kan må bra på det. Det är inte lätta funderingar man har, man måste väga in alla hans problem i frågeställningen, njurproblemen som vi inte vet hur det blir med i framtiden, hans urinproblem med tidvis rätt mycket urinläckage.
Just nu får jag hålla tummarna att det "bara" är en inflammation.
Yavanna då! Jo hon är det bara bra med, hmm ett litet problem då. Det måste vara nån skånsk steppkängru inkorsad i henne som hon hoppar och studsar, speciellt när man tränar med henne. Dessutom är hon en liten undansmitare, "hmm, hmm det är nog ingen som märker att jag går iväg lite åt det här hållet". Nej verkar hon fatta iallafall, hm undrar om hon gör det i ett skarpt läge?
Nä, nu får det vara fördigbloggat, måste plugga// Maggan

Jaha då är man hemma igen, vi hade en kanonvecka i fjällen med mycket sol, skidor och skoter. Kom hem på lördag eftermiddagen för tvätt och ompackning för att på söndagen ta tåget från Sundsvall till Stockholm. Jag ska nog inte resa med allmänna färdmedel till och från Stockholm för det jävlas alltid. För några år sedan fick jag sitta i ett X2000 i Gnarp i timtal för att tåget gick sönder, i februari så ställdes flyget in som jag och Max skuller flyga med till S-holm och då tog vi tåget isället med följd att Max var åksjuk hela vägen. I söndags var X2000 till S-holm inställt och ersattes av buss, men förvirringen var total därför att busschauffören skulle bara köra till Gävle och ingen verkade veta nått. Iallafall så kom informationen att buss till Huddik och sedan skulle X2000 gå därifrån, och så blev det fast tåget gick från Huddik till Söderhamn sen fick vi byta till buss igen till Gävle och kliva på tåget igen. Två timmar försenade kom vi iallafall fram till S-holm, hemresan gick som tur är smärtfritt. Det var en intressant och givande utbildning i demensvård på Silviahemmet hela veckan iallafall, så nu är man full av inspiration att förändra saker och ting, kul, kul.
Men man får ju inte alltid vara glad, det finns alltid någonting som gnager och oroar och just nu är det Bilbo som oroar mig. Nångång mitt i veckan vi var i fjällen så ligger han på sin vanliga plats i soffan i husvagnen, han ska ändra läge och piper till, ett sånt där ljud som man reagerar på, smärta? Klämmer, känner och drar i alla lemmar utan att få fram någon reaktion, men pipen återkommer lite då och då. Vi kan inte fatta vart det gör ont!!! Han springer och hoppar som vanligt, under förra helgen så kom vi fram till att det onda måste sitta i framändan någonstans. Jag drar till S-holm men förmaningar till Lars om att åka till vet. kliniken i Ö-sund om det blir sämre, pratar med L flera ggr. under veckan och ja B. har ont men inte mycket mera än tidigare.
Bilbo är sämre, nu kan vi nog konstatera att det sitter i nacken, man kan böja hans huvud uppåt och åt sidorna men inte nosen mot frambenen, då skriker han. Så det blir till att få honom undersökt och röntgad till veckan.
Håll tummarna// Maggan