bilbo

Satt här på eftermiddagen när nyårsmiddagen gonade sig i ungen och läste igenom senaste året i min blogg för att skriva ihop en årskrönika. Men det blev inget av det, varför då? Jo, klart det hänt en hel del det senaste året men jag fastnade runt mars-april då Bilbo hade ont i sin nacke och dessutom fick diagnosen hjärtfel. Och ja, jag blev så ledsen. Min boxerkille som jag hade så stora förhoppningar om, som jag verkligen satsade allt på, då innan alla sjukdomar började rada upp sig, den förbaskade DAMP-ADH-you name it-pojken. Mama love you!!!
Men nu får vi hoppas att 2009 har mycket roligt i bakfickan! Nu ska ju bara Yavanna bli helt OK, det är ju fortfarande lite trubbel med att hon vill slicka så in i bängen på sin tass så hon går faktiskt fortfarande med tratt, suck o stön. Men det ska väl ordna sig! Nu får hon löpa när hon vill, matte lovar. Då kanske hon vill ägna sin frenetiska tvättning på något annat ställe än den numera loppbitna tassen. Sen blir det ju en röntgen som kommer att bli kanon, eller hur?  Det bådar gott iallafall med 5 fina röntgenresultat i kullen, om jag fattat rätt. Sen ska vi ta oss ur appellen under 2009, större mål sätter jag inte, så det så!
Mina personliga mål är att ta examen, faktiskt magisterexamen och specialistsjuksköterskeexamen (långt ord det där) juni -09. Men inte är jag nöjd med det inte, planerar att söka ytterligare en kurs till hösten, men den är ju på ynka 15 hp, går iof. på heltid, GULP!!!
Så kära läsare, jag sänder kramar till DIG och alla dem du har kära med en önskan om ett härligt 2009!!!

Här kommer en liten julhälsning från oss på Hammarvägen!

Men först några foton på våran livsnjutare Bubben!



Igår tog vi bort stygnen på Yavanna, glömde bort att ta några kort men visar några sedan omläggningen tidigare i veckan.
Nädå, hon är inte död, men fantastiskt snäll och hålla på med.

Tassen med stygn.
Allt ser bra ut vid såret, men tassen har varit svullen lite till och från men inte så mycket. Yavanna kan inte låta den vara utan vill gnaga och gnossa på den troligen pga. klåda, svampen antagligen. Hon har ju inte behövt någon tratt dagtid under hela bandagetiden men nu måste hon ha tratt annars skulle hon gnaga tills tassen är skinflåd. Men vi har börjat behandla med Pevarylpuder så förhoppningsvis ger det sig.

Över till julbaden då!

Tycker ni inte synd om mig?

Sesam öppna dig, nähä funkar inte!!!

Snälla, ta mig härifrån!!!

Njuter INTE av livet!!!

Ja, ja förnedra mig bara!!!

Vet ni hur mycket jobb jag har nu med att TVÄTTA mig!!!

Japp, då har man gått på lite julsemester, mer än välbehövlig kan jag lova. Jag känner mig allmänt nere, den här hösten har varit, ja vad har den varit? Det har varit för mycket helt enkelt som har toppats av ännu mera elände nu veckorna före jul. Begravning förra fredagen och begravning idag, snart är släkten slut liksom, hela den äldre generationen är borta, iallafall av dom som jag kände. Och nu har det börja naggats av min generation. Lägg därtill mitt livs stora sorg, 10 år 2009. Ja och så kan vi ju lägga till Smires vandring över regnbågsbron efter 17 år och nu då Yavannas skada. Allt detta i kombination med den vardagliga stressen med att få ihop jobb, plugg, mat och städning gör att det inte är så konstigt om jag känner att orken och lusten är slut, finito, borta.
Ja, ja slut på gnällandet!

I kväll eller i morgon tar vi bort stygnen på Yavanna, så håll lite tummar på att det ser bra ut. Den här veckan har Y varit hos svärmor på dagarna, det är lite tufft ekonomiskt att vavva mer än en vecka. På tal om ekonomi så kom räkningen från veterinärbesöket häromdagen, drygt 4600kr hamnade den på. Vad värre är, räkningen är utställd på mig eftersom jag har typ stående konto hos distriktsveterinärerna eftersom Bilbo varit stamkund där och Yavanna är ju försäkrad i Lars namn, det var ju enklast så istället för att mata in nya uppgifter och strula på för att ordna ett konto i Lars namn. Jag har ju för mig att det brukar stå namn och ras på hunden på räkningen men det gjorde det ju inte. Nu är det bara att övertyga försäkringsbolaget eller så kanske veterinären kan intyga om vilken hund det handlar om.
I början av veckan när vi gjorde omläggning på Yavanna så ser det ut som hon fått svamp mellan trampdynorna, vilket inte är så konstigt så väl inpackad som den är och PC-behandling brukar ju oxå kunna ge svamp. Men, men det går ju att behandla, är det någon som har tips på behandling mot svamp? Har hört att en del Atamon (konserveringsmedel till sylt) och en del vatten ska vara bra.
Nä, nu ska jag hoppa i duchen// Maggan

Två gånger är två gånger för mycket.
Grannens hund har skurit upp en trampdyna, efter en rastning på våran väg.
Grannen har en Hälleforsare på runt 4 månader som fick sy 6 stygn på trampdynan.
Blääää och usch, vem fan har kastat glas eller nått runt omkring// Maggan

Nu har vi bytt bandage, inget blod, ingen svullnad och varm och fin tass.
Se själv! Lite gammalt blod bara, vill inte tvätta allt för mycket eftersom tassen måste vara absolut torr vid omläggningen.


Blev en grön klumpfot på lilltösen.

Pust!! Lars hade laddat för en resa till Stömsholm men det slipper han för det ser ju jättebra ut. YIIIIPPPPPIIIIIII!!!!

Lars har pratat med veterinärin i Sollefteå. Eftersom bandaget är torrt och fint och vi inte kan märka av någon svullnad så ska tryckbandaget få sitta tills i morgon. Då ska vi lägga ett nytt bangade utan tryck, det är bara hoppas att tassen ser bra och frisk ut.
PS: Vår "egen" distriktsveterinär har skrivit ut lugnande tabletter, enl. honom finns inget riktigt bra preparat förutom det som veterinärerna har själva. Antagligen i injektionsform och vi vill ju inte nocka henne helt, måste ju kunna gå ut och pinka och äta iallafall. Men det går ganska bra, så länge det inte händet något hemma som att någon kommer genom dörren osv, med då får vi helt enkelt hålla fast henne.
Självklart har inte vårat lilla apotek dom tabletterna hemma, men det kommer i morgon bitti.
Uppdaterar efter bandagebyte i morgonkväll.

Yavanna verkar just nu må bra iallafall, man märker inte att hon har ont i allafall och bandaget har inte blött igenom. Men hon har ju både PC och Rimadyl. Lite sur är hon allt då hon måste ligga hela tiden. Nästa pärs blir väl när vi ska byta bandage och man ser hur det verkligen ser ut, blir nog i morgon. Lars har grävt upp halva gräsmattan utan att hitta något, vad han därimot såg var att hon troligen blött en stund innan jag upptäckte det, blodduttar i massor i snön som kom fram när han grävde i snön. Yavanna slipper tratt på dagtid för hon har inte gjort något försök att röra bandaget, under uppsikt såklart, i natt gick det bra med tratten.
Det är så skönt med en uppfödare som bryr sig i både med och motgång och såklart hela tjocka släkten Demoner. Tack, tack det är vi inte bortskämda med sedan tidigare.

Fy vilken dag, Yavanna har skadat sig ordentligt. Gillar du inte blod så sluta läs nu.
På förmiddagen var jag, Yavanna och Max på en spartur, eftersom det var första gången för Yavanna så blev den ganska kort. Eftersom jag och Lars hade planerat för ett byggprojekt så tänkte jag att Yavanna skulle få röja runt i snön på våran lilla gräsmatta så hon skulle vara nöjd några timmar medans vi tog tag i bygget. Hon hade väl röjt runt en 10 minuter då jag ser att det kommer en hund en bit borta på vägen så jag kallar in Yavanna för att koppla henne medans hunden passerar. När hon sitter vid min sida så ser jag att det är blod därifrån hon kom och runt oss, inte så mycket så första tanken var att hon bitit sig i munnen eftersom hon huggit efter snö, men när jag böjer mig ned för att kolla lite nogare så bara väller det fram blod vid tassen nånstans. Snabbt tar vi oss in och jag grabbar en handduk och lokaliserar såret till ovanför stora trampdynan, på baksidan av vä. framben. Fattar ganska omgående att det är en artärblödning så jag trycker med handduken runt benet. Max fick uppdraget att ringa pappa som var och hämtade lite grejer hos svärföräldrarna, han var helt cool när han förklarade situationen för pappa fast jag skrikigt fram order om att ringa snabbt som ögat. Fick ju vänta in Lars innan jag kunde ringa och försöka få tag på en veterinär eftersom jag inte ville släppa trycket runt benet. Självkart svarade vetten inte utan man ska lämna tel.nr så skulle dom ringa upp, jag var så stressad så jag kom nästan inte ihåg mitt mobilnr. Sen yrade jag på ett tag för att fixa något att lägga ett ordentligt tryckförband med innan jag kom på att vi har ju alltid med en sjukvårdsväska i ryggsäcken. När jag var ute i uthuset och hämtade in den så ringde vetten och vi var välkommna. La snabbt ett ordentligt tryckbandage och ut i bilen efter diverse trixade med om Max skulle följa med oss eller gå till farmor, han gick till farmor.
Yavanna åkte i baksättet med mig för att jag skulle kunna ha koll på henne, problemet är att Y hatar att åka i baksätet eller rättare sagt är att hon är ju totalt ovan det, har åkt nån gång i baksätet på Micran och då är hon alltid lite orolig.
Ja, ja dom sju milen till Sollefteå gick ganska bra iallafall, väl där så fick vi se vidden av skadan vilket var värre än jag kunnat tro.
Artären var klyven rakt igenom, på längden i ca 3 centimeter, dessutom var 4-5 mindre tvärsgående blodkärl helt av, senorna har klarat sig iallafall. Själva såret var väl runt 6-7 cm, det såg ut att vara ett "fint" snitt så det måste ha varit något rejält vasst som hon skurit sig på, vi får kolla i morgon när det är ljust om vi kan hitta vad det kan vara men det är nog svårt i all snö.
Det var ju inte helt lätt att få stopp på allt blodflöde, hon hade väl 5-6 peanger hängande från såret som stoppade blodflödet från de mindre blodkärlen, en stas uppe vid armbågen och en mitt på benet och iallafall stog ett kärl och spottade blod men den gick inte att få tag på. Vetten kunde då sy ihop artären på ena sidan och snöra av de andra blodkärlen förutom ett då. Det hela tog ju några timmar, fick till och med ge påfyllning av sederingen då hon började vakna innan allt var klart. Vetten var tacksam att vi klarade av allt blod eftersom jag assisterade och Lars var hantlangare hela tiden och utan den hjälpen hadde han inte klarat av det sa han.
Sen blev det ett rejält tryckbandage och så får vi hålla tummar och tår att nya blodkärl växer till och att kroppen tar hand om det rejäla hematom som kommer att uppstå.
Vi fick ta hem henne utan att hon fick uppvakningssprutan så hon skulle vara lugn under hemresan och några timmar.

Så här såg det ut innanför våran dörr när vi kom hem, det är mest blod på mattan!


Lilla gummans inpackade ben.

Frågade veterinären om vi skulle åka till Uppsala ellet Strömsholm, men eftersom han själv jobbat på Stömsholm och haft otaliga jourer där så försäkrade han oss om att det inte var bättre i det här läget.
Nu har Y vaknat till och varit ut och kissat och ätit lite. Hon har hittills inte försökt bita på bandaget så hon slipper tratten och så har vi henne under uppsikt istället.
Lars får nog vava till veckan, på måndag ska vi ha kontakt med veterinären igen.

och jag hinner inte ens fatta att den redan rullat ut, ja så känns det. Veckorna bara rullar i från mig.
Här har det verkligen blivit vinter, vi har väl runt 40 cm snö och det glädjer verkligen Yavanna, hon är helt tokig i snö, enligt henne finns det inget bättre än att få plöja fram i snö, massor av snö. Promenaderna med henne består mest av att hon är längst ut i kopplet röjandes runt i något dike i all snö, roligast tycker hon det är när hon dyker ut i diket och det tar tvärstopp och hon försvinner på andra sidan plogkanten och så får hon kravla runt i snön ett tag för att ta sig upp "alá rävhopp".
Bilbo gillar ju oxå snö, så länge det inte är för kallt, men bäst tycker han om att försöka äta upp all snö. Och jooooo, jag var nog lite hypokondrisk, Bilbos sår är läkt och täkt med päls "rodnar".
Bubben transformeras så sakta från katt till hund, han ska absolut ha några hundmatskulor serverade under Bilbos matskål när hundarna äter, han kommer springande tillsammans med hundarna när deras mat serveras, girar in under Bilbos ben och väntar på sina kulor som serveras ur Bilbos skål. Bilbo är ju så snäll att han låter Bubben ha sina kulor ifred. Yavanna skulle därimot snabbt snappat åt sig eventuella förirrade kulor, för hon har ju transformerats från självsvältare till matvrak de senaste 2-3 månader, hon vräker i sig maten numera. När hon började äta som en häst så trodde vi att nu löper hon snart, men icke sa nicke. Hon har nog bara kommit på att äta bör man, annars dör man. Inte lägger hon på sig speciellt heller, men idag noterade jag att hon blivit bredare över aschlet men har fortfarande en väl markerad midja.
Igår var jag till Sundsvall för den årliga julklappsinvensteringen, fy fan hur vägen var. Dåligt plogad, hal och spårig så det känndes som att försöka styra en mycket alkoholpåverkad gunghäst istället för en stadig V70. Men, men alla klapparna kom tryggt hem till Hammarvägen utan större insidenter. När jag igår försökte styra den där fulla gunghästen så funderade jag lite, jag är en sån som älskar att köra bil alldeles ensam men radion/stereon på hög volym och filosofera och fundera. Men satan i gatan vad jag har blivit feg, speciellt på taskig vinterväg. Jag kör helt enkelt för lite bil, annat var det då jag jobbade som vaktmästare på en flyktingförläggning, då körde man kors och tvärs över hela mellannorrland, ofta med folkvagnsbuss och släp. Men iof. så skulle det då aldrig fall mig in att be min dåvarande kollega B. om hjälp att tex backa släpvagnen heller eftersom han hadde sin klara bild om fruntimmer och mansarbete!!! Eller så har jag bara blivit gammal, det är ju för f_n närmare 16 år sen jag jobbade som vaktmästare.
Oviktigt vetande: Har varit med i en "manövrering och backa med släpvagn" tävling, 1:a bland damerna och 2:a placering totalt!!!
Ta´t lungt med glöggen i helgen