Städa, packa och dona!!!
I morgon bär det iväg, det har vi väntat på länge nu men äntligen börjar det bli dax. Inga sjukdomar stoppar oss från Demonenlägret. Lägret i sig var ju en bidragande orsak till att vi valde en Demon, hundarna i sig är ju inte fy skam heller. Men vist är det kul när man känner som om man känner en hel bunt av Demonenfolket fast man aldrig träffat dom, ja och GB då såklar, man vet liksom att henne kan man ropa på när man kör fast eller det går åt h-vete med något hundigt och det gott folk är vare sig man har en Demon eller annan lång eller kortnosad varelse.
På tal om Demoner så brukar jag kolla Demonens Frallasida och såg att det kan komma små plattnosar där framåt våren och gud vad jag blir sugen. Fralla kommer absolut bli min nästa hund, en hund att mysa och gosa med i soffan, en hund att göra massa roliga saket med, lära den konster, träna lite agility och lydnad utan att vara så jävla seriös. Jag hade så stora förhoppningar på Bilbo som tärt hårt på mitt självförtroende var det gäller hundträning så min nästa hund ska vara helt kravlös vad det gäller den biten. Men så länge Bilbo är med oss så blir det ingen Fralla, han ska väl förhoppningsvis vara kvar många år än. Yavanna då kanske ni tänker, jo hon tränas så klart för att bli en tävlingshund men jag skiter i om hon hinner bli 5-6 år innan hon kommer upp i klasserna. Jag har kommit fram till att det finns så mycket annat som är viktigt i hunderiet än att snabbt komma upp i dom högre klasserna, som att hunden och föraren hittar en harmoni och har trevligt tillsammans. Hittar man den harmonin kan man bli framgångsrik på tävling oxå, föresten när är man framgångsrik på tävling då. Är det när man plockar cert och tävlar SM eller när man lyckas med uppnå sina egna uppsatta mål? Tänker på min förra boxer Eccosom alltid var jämn på lydnaden, ingen stjärna men inga bottennapp, han var liksom helt förutsägbar poängmässigt, när han sprang en klockren högre rapport tävling, den enda som han lyckades genomföra utan strul, gjorde ett fint uppletande, vad fan gjorde det att lydnaden blev urusel den dan.
På tal om Demoner så brukar jag kolla Demonens Frallasida och såg att det kan komma små plattnosar där framåt våren och gud vad jag blir sugen. Fralla kommer absolut bli min nästa hund, en hund att mysa och gosa med i soffan, en hund att göra massa roliga saket med, lära den konster, träna lite agility och lydnad utan att vara så jävla seriös. Jag hade så stora förhoppningar på Bilbo som tärt hårt på mitt självförtroende var det gäller hundträning så min nästa hund ska vara helt kravlös vad det gäller den biten. Men så länge Bilbo är med oss så blir det ingen Fralla, han ska väl förhoppningsvis vara kvar många år än. Yavanna då kanske ni tänker, jo hon tränas så klart för att bli en tävlingshund men jag skiter i om hon hinner bli 5-6 år innan hon kommer upp i klasserna. Jag har kommit fram till att det finns så mycket annat som är viktigt i hunderiet än att snabbt komma upp i dom högre klasserna, som att hunden och föraren hittar en harmoni och har trevligt tillsammans. Hittar man den harmonin kan man bli framgångsrik på tävling oxå, föresten när är man framgångsrik på tävling då. Är det när man plockar cert och tävlar SM eller när man lyckas med uppnå sina egna uppsatta mål? Tänker på min förra boxer Eccosom alltid var jämn på lydnaden, ingen stjärna men inga bottennapp, han var liksom helt förutsägbar poängmässigt, när han sprang en klockren högre rapport tävling, den enda som han lyckades genomföra utan strul, gjorde ett fint uppletande, vad fan gjorde det att lydnaden blev urusel den dan.
Kommentarer
Postat av: Lotta
Jag håller med dig Maggan! Hunderiet handlar om så mycket mer än bra tävlingsprestationer!
Trackback