Hipp Hipp Hurra för mig idag!!!

Jaha, då var man ett år äldre då, två år kvar till man är mogen kvinna!!!
Jag har hakat på trednden och gav mig själv en
Stegräknare Omron Walking Style II i födelsedagspresent, mest för att kunna hålla koll på spår och rapportlängd. Jag har en otrolig förmåga att tappa bort stegräkningen i huvudet dessutom är jag helt oförmögen att "ha en känsla för hur långt det är". Nästan 5700 steg blev det under arbetsdagen idag, bara resten kvar om man ska nå 10 000 steg om dan. Jag ska inte ge några stegrapporter här i bloggen, det skulle pressa mig ännu mera i mitt redan rätt pressade liv :-)

Bilbo verkar må bra, gillar att få springa i skogen igen, mammas lilla gristryne. Han fick sig ett välbehövlig bad igår, tvättad i rapssåpa, i like smell of svensk såpa!!!
Yavannas lydnadsträning går framåt, hon är så kvick och snabblärd men blir hon frustrerad för att jag är otydlig antagligen så hoppar hon och smånyper i mina armar!! Ajaj
Vi koncentrerar oss på LF, position, ligg/ligg kvar och börjat så smått med apportering.

På söndag har våran klubb appelltävling i spår, jag är TL får se hur det går då. Jag har en förmåga att glömma att ta tillbaka apportbocken efter momentet för jag är så focuserad på nästa moment hi hi!!
Thats all folks// Maggan


Att ta ett beslut

är alltid inte lätt.
Men efter många tankar och mycket prat här hemma så har vi kommit fram till att inte utreda Bilbos nacke eller hjärta vidare. Det har ju varit ett helt annat läge om det bara varit det ena eller det andra men nu är det ju både tredje och fjärde som ska räknas in.
Bilbo är ju inte dödsdömd på nått vis just nu, han verkar ju må som en prins, har nog ett eller två kilo för mycket på kroppen till och med. Nacken verkar inte besvära honom nu när han går på Rimadyl, får han besvär efter den kuren så får vi försöka med någon smärtstillande som funkar för njurarna i längden.
Framtiden får utvisa hur det blir med allt, självklart kommer vi att behandla symtom som kan behandlas med fortsatt bra livskvalité för Bilbo.
Vi har helt enkelt kommit fram till att det som är viktigast är att Bilbo får vara hund nu, vi vill inte utsätta honom för operationer och behandlingar som begränsar hans livskvalité vare sig för en kortare eller längre tid.
Bilbos liv har varit ganska begränsat sedan i påskas, ingen fri springning i skogen, han har inte fått följa husse på jobbet vilket han gjort varje dag sedan han var 3 månader, nu är det ändring på det, bilbo har fått tillbaka sitt gamla liv.
Blir jag gladare av att veta vilken typ av hjärtfel han har, samt vilka begränsningar det innebär - Nej, det gör jag inte.
Nä, nu får Bilbo vara en lycklig hund så länge han är det, faller han sen ned med hjärtstopp när han rusar runt i skogen med Yavanna så dör han lycklig oxå.
En hund är en hund// Maggan

Moment 22

Den snygge veterinären Johan ringde häromdagen för att ge besked om röntgen och EKG och som vanligt så har man betalat en massa pengar utan att bli nått klokare. Börjar med EKGt då, frekventa vänstersidiga extraslag, blåsljuden är oxå på vänster sida. Men för att klargöra vilket hjärtfel som är bakomliggande så måste det göras ett ultraljud vilket blir i såfall på remiss till Strömsholm. Så då vet jag att det är ett hjärtfel, men inte vad och hur allvarligt.
Röntgen på nacken då! Nacken var inte exakt rak så det gick inte att se om det är ett diskbråck så förslaget från Johan var att åka till Stömsholm och utröna hjärtfelet utifrån det se om det är farligt att söva Bilbo för ny röntgen i Östersund och ev. operation av ett eventuellt diskbråck.
STOPP, STOPP sa jag då! Samtalet fortsätter sedan:
M - då kan ni remittera allt till Strömsholm!
J - men vi kan operera diskbråck här i Östersund?
M - dom har säkert bättre utrustning i Strömsholm, dessutom skulle det behövas ett blodtryck på B och det kan ni inte göra!
J - men våran ortoped är jättebra!
M - men NU gör vi såhär, Bilbo får äta klart sin rimadylkur och får han ont efter den så tar vi nästa steg. Jag måste ju tänka på allt, tänk om han dör ett halvår eller år efter en kostsam och lång rehabiliteringsperiod i njursjukdomen.
J - jo jag förstår din situation, rimadyl är ju dessutom njurtoxiskt i längden. Men du om du väljer att Bilbo ska gå på långtidssmärtlindring så finns andra preparat att prova som inte är njurtoxiskt.
M - tack då hör jag av mig om besvären återkommer efter rimadylkuren
J - Maggan, du ska veta att jag önskar dig lycka till och jag remitterar dig gärna till Strömsholm om du väljer det, vi fixar det oxå om du vill att Bilbo ska gå på smärtlindring så länge det funkar.

Japp så här står vi nu, Bilbo har nyss fyllt fyra år, borde ha sina bästa år framför sig, men, ja vad säger man. Jag vet ju knappt om jag någonsin törs låta han rusa runt i skogen med Yavanna för risken att han han ska få hjärtstopp eller ont i nacken eller nått annat.
Det syns ju inte så mycket av hans sjukdomar, han har bra hull och är fin i pälsen, men helt klart är det en bidragande orsak till hans dåliga kondis och uthållighet. Känns faktiskt hemskt att han fick springa på löpband 3-4 dagar i veckan under flera månader vintern 06-07.
En annan fråga är ju oxå hur långt 40 000 kr i veterinärvård räcker, närmare 5000 kr har jag redan förbrukat den här perioden.
Ja, ja framtiden får väl utvisa vad som händer// Maggan

PS: Ytterligare en tråkig bieffekt av allt det här är att jag totalt tappat sugen att träna Yavanna så hon lär ligga hästlängder efter sina vältränade syskon.