bilbo

Snön har nästan försvunnit i våra skogar och jag har fått gå tre spår, det var roligt att få använda nosen igen. Enligt matte så gick det första spåret sisådär. Hon tyckte jag slog lite för mycket och apporterna var jag inte alls intresserad av, förutom den sista som var min kampknut, men jag är ju faktiskt lite ringrostig. I alla fall så körde matte och jag lite utbytte mellan knuten och apportpinnarna. Det andra spåret då, jo spårarbetet var bättre och jag tog tre av fyra apporter. Men bredvid det spåret så fanns det rådjursskit och det är ju mumsfilibaba, då blev matte lite sur på mig. I måndags gick jag det tredje spåren, eftersom jag har vuxit ur min spårsele så ville matte prova att spåra i nomeselen. Bra drag i linan sa matte, i princip inga slag på spåret och framme vid första apporten tog jag den direkt, men vet ni vad matte hade satt ett snöre i apporten och det var kul ska ni veta, massor av dragkamp blev det. Andra apporten klippte jag direkt, inget snöre i den men rolig ändå. Tredje apporten kände jag i nosen och slog runt, runt men hittade den inte, då vill ju jag vidare på spåret men si det fick jag inte, nåväl hittade apporten efter några slag till och vet ni det var snöre i den, jättekul kamp med matte igen. Perfekt med nomesele, linan snor sig inte kring benen när jag slog runt apporten. Sen blev jag lite trött, men spårade mig fram till fjärde och tog den bra och vidare till slutet som var min älskade knut.

Matte har lovat att vi ska försöka hinna med några spår den här helgen också sen så ska jag väl vara helt avrostad enligt matte.

Vårliga hälsningar från spårhunden Bilbo