bilbo

Fy vilken dag, Yavanna har skadat sig ordentligt. Gillar du inte blod så sluta läs nu.
På förmiddagen var jag, Yavanna och Max på en spartur, eftersom det var första gången för Yavanna så blev den ganska kort. Eftersom jag och Lars hade planerat för ett byggprojekt så tänkte jag att Yavanna skulle få röja runt i snön på våran lilla gräsmatta så hon skulle vara nöjd några timmar medans vi tog tag i bygget. Hon hade väl röjt runt en 10 minuter då jag ser att det kommer en hund en bit borta på vägen så jag kallar in Yavanna för att koppla henne medans hunden passerar. När hon sitter vid min sida så ser jag att det är blod därifrån hon kom och runt oss, inte så mycket så första tanken var att hon bitit sig i munnen eftersom hon huggit efter snö, men när jag böjer mig ned för att kolla lite nogare så bara väller det fram blod vid tassen nånstans. Snabbt tar vi oss in och jag grabbar en handduk och lokaliserar såret till ovanför stora trampdynan, på baksidan av vä. framben. Fattar ganska omgående att det är en artärblödning så jag trycker med handduken runt benet. Max fick uppdraget att ringa pappa som var och hämtade lite grejer hos svärföräldrarna, han var helt cool när han förklarade situationen för pappa fast jag skrikigt fram order om att ringa snabbt som ögat. Fick ju vänta in Lars innan jag kunde ringa och försöka få tag på en veterinär eftersom jag inte ville släppa trycket runt benet. Självkart svarade vetten inte utan man ska lämna tel.nr så skulle dom ringa upp, jag var så stressad så jag kom nästan inte ihåg mitt mobilnr. Sen yrade jag på ett tag för att fixa något att lägga ett ordentligt tryckförband med innan jag kom på att vi har ju alltid med en sjukvårdsväska i ryggsäcken. När jag var ute i uthuset och hämtade in den så ringde vetten och vi var välkommna. La snabbt ett ordentligt tryckbandage och ut i bilen efter diverse trixade med om Max skulle följa med oss eller gå till farmor, han gick till farmor.
Yavanna åkte i baksättet med mig för att jag skulle kunna ha koll på henne, problemet är att Y hatar att åka i baksätet eller rättare sagt är att hon är ju totalt ovan det, har åkt nån gång i baksätet på Micran och då är hon alltid lite orolig.
Ja, ja dom sju milen till Sollefteå gick ganska bra iallafall, väl där så fick vi se vidden av skadan vilket var värre än jag kunnat tro.
Artären var klyven rakt igenom, på längden i ca 3 centimeter, dessutom var 4-5 mindre tvärsgående blodkärl helt av, senorna har klarat sig iallafall. Själva såret var väl runt 6-7 cm, det såg ut att vara ett "fint" snitt så det måste ha varit något rejält vasst som hon skurit sig på, vi får kolla i morgon när det är ljust om vi kan hitta vad det kan vara men det är nog svårt i all snö.
Det var ju inte helt lätt att få stopp på allt blodflöde, hon hade väl 5-6 peanger hängande från såret som stoppade blodflödet från de mindre blodkärlen, en stas uppe vid armbågen och en mitt på benet och iallafall stog ett kärl och spottade blod men den gick inte att få tag på. Vetten kunde då sy ihop artären på ena sidan och snöra av de andra blodkärlen förutom ett då. Det hela tog ju några timmar, fick till och med ge påfyllning av sederingen då hon började vakna innan allt var klart. Vetten var tacksam att vi klarade av allt blod eftersom jag assisterade och Lars var hantlangare hela tiden och utan den hjälpen hadde han inte klarat av det sa han.
Sen blev det ett rejält tryckbandage och så får vi hålla tummar och tår att nya blodkärl växer till och att kroppen tar hand om det rejäla hematom som kommer att uppstå.
Vi fick ta hem henne utan att hon fick uppvakningssprutan så hon skulle vara lugn under hemresan och några timmar.

Så här såg det ut innanför våran dörr när vi kom hem, det är mest blod på mattan!


Lilla gummans inpackade ben.

Frågade veterinären om vi skulle åka till Uppsala ellet Strömsholm, men eftersom han själv jobbat på Stömsholm och haft otaliga jourer där så försäkrade han oss om att det inte var bättre i det här läget.
Nu har Y vaknat till och varit ut och kissat och ätit lite. Hon har hittills inte försökt bita på bandaget så hon slipper tratten och så har vi henne under uppsikt istället.
Lars får nog vava till veckan, på måndag ska vi ha kontakt med veterinären igen.