bilbo

Jaha då var det ett tag sen man skrev nåt då, jag har varit lite allmänt vårdeppig tror jag men nu lyser solen och livsandarna börjar återvända.
En liten rapport om Bilbo då! Natten mot måndagen den 7 april trodde jag nog var B sista natt, vaknade 5-6ggr av att han skrek rakt ut så fort han rörde sig i sin bia-bädd, fick tid på vet-kliniken på måndageftermiddan. Veterinären, en ung och väldigt snygg kille gjorde undersökningen, det första han säger är när han lyssnar på hjärta och lungor är "vet du om han har blåsljud på hjärtat", ja när han var valp hade han det, men ingen har sagt någor sedan och han är lyssnad på många gånger. Suck och stön, han var lite osäker men hörde något misstänkt. Vetten fortsatte med ett neurologiskt status och jag hamnade i fullständigt CHOCK tillstånd. B visade precis alla tecken på att ha en neurolgisk skada. Vetten ville se B gå och springa så vi gick ut på gården, då kunde inte vetten se några tecken och misstanken minskade drastiskt då B formligen nockade vetten som stog på huk så att hans snusdosa for all världens väg. En tanke slog mig och det var att B kanske själv hamnar i chocktillstånd när han är upphissad på undersökningsbordet så jag bad vetten göra om dom neurologiska testerna på golvet och ja visst då fanns dom inte där. När vetten böjde och klämne på nacken så visade B ingen smärta, han höll liksom bara emot, så jag böjde B nacke för att se om smärtreaktionen kom fram då och japp det gjorde den. B ville väl inte visa sig svag för en totalt okänd människa.
Röntgen då, vetten konsulterade sina kollegor och dom var väldigt överens om att röntgen inte var aktuell därför skulle B röntgas så måste han sederas och är det då en traumatisk skada i nacken så kan han bli LAM om han sederas och alla muskler och ligament slappnar av. HJÄLP, CHOCK nummer två.
Men röntga honom osederad då!!! Nähepp det var liksom ingen mening, minsta rörelse och bilderna blir så dåliga.
Såhär i efterhand så skulle jag såklart stått på mig mera och krävt röntgen utan sedering, det är ju jag iallafall som får betala, eller hur!!!
Så vi gick hem med ett recept på Rimadyl och ordination på koppelpromenader i sele och vila, B ska äta Rimadyl i två veckor och sedan vara utan en vecka, sedan återbesök. Enligt vetten så behandlar man som om det är en inflammation först, återkommer smärtorna så får vi gå vidare då!
Så Bilbo har en ganska tråkig tillvaro just nu, inget lösspringande i skogen som han är van, får inte följa husse på jobbet eftersom det där tillbringas en del timmar i en trång bilbur, men som tur är så trivs han ganska bra med en kravlös tillvaro och börjar inte att klättra på väggarna.
B verkar inte ha speciellt ont nu, det är ju andra veckan med Rimadyl så prövningen kommer väl nästa vecka då han ska klara sig utan.
Jag har haft och har många tankar runt Bilbo, hur gör man om det tex är ett diskbråck eller annan skelettskada, ska man kosta på en operation om det går med lång rehabilitering eller ska han få smärtstillande så länge det går och han kan må bra på det. Det är inte lätta funderingar man har, man måste väga in alla hans problem i frågeställningen, njurproblemen som vi inte vet hur det blir med i framtiden, hans urinproblem med tidvis rätt mycket urinläckage.
Just nu får jag hålla tummarna att det "bara" är en inflammation.
Yavanna då! Jo hon är det bara bra med, hmm ett litet problem då. Det måste vara nån skånsk steppkängru inkorsad i henne som hon hoppar och studsar, speciellt när man tränar med henne. Dessutom är hon en liten undansmitare, "hmm, hmm det är nog ingen som märker att jag går iväg lite åt det här hållet". Nej verkar hon fatta iallafall, hm undrar om hon gör det i ett skarpt läge?
Nä, nu får det vara fördigbloggat, måste plugga// Maggan