bilbo

Ja, det snöade ju en del natten mot lördan så Max tyckte det var dax att ta fram och prova pälsmössan, ser ju ut och passa alldeles utmärkt den, eller vad tycker ni.
Smirre som får agera pälsmössa är inne på sitt 17:de år och det enda som bekymrar mig lite inför valpens ankomst är faktiska han. Smirre är en mycket hundvan katt men det märks att han börjar bli till åren kommen. När Bilbo kom till oss för tre år sedan så hoppade Smirre upp på bänken där han har sin mat smidigt och snabbt, men så är det inte idag. Rätt så ofta får vi lyfta upp honom på bänken för att han helt enkelt inte tar sig upp, så det känns lite fel mot Smirre att ta hem en valp som ju gärna ser en katt som en rolig jaktleksak. Men som tur är så springer aldrig Smirre så att jakten uppmanas utan han lägger sig platt som en pannkaka och då brukar hunden inte tycka det är så roligt längre. Vi har ju lyckats fostra Bilbo till att inte jaga katt så jag tror nog det går bra med Yavanna också.
När jag, Smirre och min dåvarande Am. Cocker, Darling flyttade in till Lars för snart 14 år sedan så hade Lars en schäfer, Dante som faktisk tagit någon katt. Jag ville såklart försöka ta med min älskade katt, skulle det inte gå så skulle Smirre få flytta hem till min pappa. Men Smirre som är en tålmodig katt förstog snart att Dante passar man sig för, sen följde 7 år av att bära in katt och bära ut katt. Inomhus bodde Smirre på en bänk, när Lars jobbade så var Dante med honom så då kunde Smirre röra sig i hela huset så det gick väl ingen större nöd på honom. Jodå, Dante fick tag på Smirre några gånger men då "spelade" Smirre död så Dante naggade honom bara pälsen, tror aldrig Smirre satt så mycket som en klo i en hund som tur är. Som ni ser på fotot så står han ut med det mesta.